Julia Julie

Annons

Ja, jag är en feminist. Varför är inte du?

 

Då var det dags igen. Dags att behöva stå upp för kvinnors rättigheter, denna gång i ett närliggande land i Europa.

Jag talar om Polens styrande parti Lag och rättvisa som vill skärpa den polska lagstiftningen ytterligare, i det redan strängaste landet i Europa när det kommer till abortfrågan.

Det nya förslaget handlar om att tvinga gravida kvinnor med fosterskador, som i vanliga fall skulle rekommenderas att göra abort, att tvingas fortsätta graviditeten och föda fostret.

Detta får mig att fundera till vilket syfte? Varför skulle en kvinna vilja genomlida en hel graviditet med ett barn i magen som inte kommer att överleva? Jo, för att partiet vill att barnen ska födas, döpas och sedan kunna begravas.

Hur kan man se det här som ett värdigt liv? Varken för kvinnor eller fostret. Abortfrågan är givetvis ett känsligt ämne, inte endast i Polen. När går gränsen till att mörda ett barn? Jag är fullt medveten om den diskursen och att åsikterna är delade.

Jag vill förtydliga att detta handlar inte om fosterskador som trots skadorna, kan ge ge den enskilda individen ett bra liv, Utan det handlar om så pass svåra fosterskador som gör att barnet inte kommer att kunna överleva överhuvudtaget. Fokuset är alltså inte missbildningar och funktionsvarierande, utan om kvinnors rätt till sin egen kropp när man vet att fostret inte kommer att klara sig utanför magen.

 

Genom att tvinga en kvinna att genomgå en hel graviditet objektifierar kvinnokroppen och avhumaniserar den. Helt plötsligt ses vi inte som människor, utan som en kropp till för att reproducera barn. Barn som inte ens kommer att överleva, barn som föds för att dö. Hur kan det vara värdigt för varken kvinnan eller barnet?

Hur tror ni att detta kommer att påverka Polens hälsotillstånd? Den fysiska bördan i en graviditet är tung. Tänk er för de kvinnor, som försöker att få barn och ständigt drabbas av fosterskador. Ska dessa kvinnor genomgå varenda graviditet för att ständigt bli påminda om att deras barn kommer att dö efter födelsen?

Eller för de kvinnor som oavsiktligt blivit gravida och som inte vill behålla barnet, ska behöva gå igenom hela graviditeten i väntan på att fostret som de ändå inte ville ha, ska dö?

Våra kroppar kommer att slitas ut fortare. Det är en mänsklig rättighet att få möjlighet att leva ett sådant långt och hälsosamt liv som möjligt. Därför vill jag diskutera för, att en lagstiftning som har en möjlighet att ge en bieffekt på kvinnans hälsotillstånd utan ordentligt syfte, skapar ett strukturellt hälsoproblem i samhället. 

För att inte tala om de psykiska konsekvenserna av att förlora ett barn. Det är illa nog att få besked att ens barn har fosterskador. Men att behöva fullborda graviditeten, fästa sig ännu mer, få upp barnet på sitt bröst trots vetskapen att barnet inte kommer att överleva. Det känns som tortyr för en mor vars biologiska instinkter är att älska, ta hand om, få se sitt barn växa upp att medvetet tvinga föräldrar att begrava sina barn.

Sedan måste jag diskutera jämställdhetsfrågan. Hade Lag och rättvisas partiledare Jaroslaw Kaczynski, lagt fram samma lagförslag om han var en kvinna? Hade han själv velat bära ett foster i nio månader om rollerna var ombytta?

Alla vet, sedan sexualundervisningen i skolan att de krävs två för att dansa tango. Ett fosters uppkomst är alltid två personers ansvar. Så varför läggs ett lagförslag som bara påverkar en av parterna? Kvinnorna är den parten som alltid får nitlotten i samhället där mansdominansen är domderar.

Hur kommer det sig att kvinnor alltid ska behöva argumentera för att få våra rättigheter tillgodosedda? Varför existerar lagförslag i Europa år 2016 som fråntar oss rätten till våra kroppar? Ja, jag är feminist. Varför är inte du?  

Geografiskt är vi relativt nära men inte tillräckligt för att polska lagförslag skulle påverka kvinnor  juridiskt i Sverige. Moraliskt däremot, är vi alla delaktiga och skyldiga för att stå upp för jämställdhet.

Kom igen, Europa. Våga stå upp för alla kvinnor, stötta protestanterna i  Polen. Våga säg ifrån och be lagförslaget att fara där det hör hemma: rakt åt pipsvängen.  

Annons
Kommentera (0)

Leave a Reply

Nytt Kapitel

 

Hemtentan är inskickad, helgen har passerat och idag är den en ny vecka. =)

Vi hade korridorsfest i helgen med Augusti-tema. Alla hade kört all in och rummen var otroligt satsiga. Själv hade jag fiskedamm. Istället för att få napp och få en godispåse blev det shots för hela slanten. Ett annat rum hade kräftskiva, så där sjöng vi visor medan ett annat var OS, ja ni hör ju. Det var en del rum iallalfall  och ooooooom vi hade roligt…

 

Idag var det måndag, menas med en ny delkurs = våld och ansvarskrävande. Man lär sig om folkmord och människorättsbrott i historien, (detta kommer låta hemskt) men jag ser sååå mycket fram emot den. Det ska bli så intressant. Jag älskar allt som berör, skapar känslor och får mig att engagera mig. Det vet jag att den kommer att göra. Som min professor sa idag: “Bäst ni skaffar er en rolig hobby under dessa veckor” för många blir otroligt deppiga av att få verkligheten på så svart och vitt.

Jag är såklart lite nojig över att jag kommer att få äta upp mina ord om att jag är såååå taggad på denna kurs, när jag sitter med gråten i halsen och deprimerad andra veckan in på kursen. (hehe).

Men å andra sidan, jag vill veta sanningar. Jag vill inte leva i en värld som svävar på massvis med fluffiga moln ovetandes om den brutala verkligheten. Jag vill förstå, sätta mig in och förhoppningsvis någon gång – göra skillnad. Då får man ta tjuren i hornen och lyssna på.

 

Annons
Kommentera (0)

Leave a Reply

And so it begins..

image

Nu börjar mitt tentaplugg. Dags att djupdyka in i diskrimineringslagen! Hoppas ni har en fin måndag. :-)

Annons
Kommentera (0)

Leave a Reply

Just nu

image

Här sitter jag och gottar mig, med vänner, tacos och vin.

Nu ska vi ut och dansa på nation här i Lund. Megataggad. <3

Annons
Kommentera (0)

Leave a Reply

Svar på tal

 

Min debattartikel har kommit upp på Nyheter24! Vilket är superroligt. =) Kul att den fick så mycket delningar, kommentarer och att den uppskattades. Däremot blev jag (inte förvånad) utan snarare förundrad över vissa kommenterar…

 

Både män och kvinnor ifrågasätter  min tidigare artikel om varför man sover bredvid en kille som man inte är intresserad av att bli sexuellt ofredad av?

Är det verkligen såhär det ligger till dagens samhälle? Ska jag och andra kvinnor behöva rättfärdiga oss varför vi somnade bredvid en man? Varför är det alltid kvinnan som får skylla sig själv? Har vi inte kommit längre än så?

Återigen, i så många diskussioner om våldtäkt och sexuellt ofredande så är det kvinnorna som ska förklara sig. “Varför hade du sådan kort kjol? Varför gick du ut när det var mörkt? Du tog hem honom – så du måste velat bli väckt av tafsningar?”

Har ni tänkt på att de flesta våldtäkter sker i hemmet? Det kan vara av någon du känner, en pojkvän eller en släkting. Betyder detta att det är okej? Räknas detta inte som våldtäkt eller sexuellt ofredande för att det inte följer den stereotypa bilden av en våldtäkt som skedde på vägen hem? Om du somnar på en fest och någon ger sig på dig, är det då du som ska behöva förklara dig?

Det skrämmer mig att leva i ett samhälle som vi kallar för jämställt men där sexuella övergrepp fortfarande minimineras. Det är synd att bilden av en våldtäkt inte överensstämmer med verkligheten. Vår kunskap om vad som definierar en våldtäkt är alldeles för låg. Det är något vi borde lära oss mer om i skolans sexualundervisning för att få en bredare kunskap om att våldtäktsmän inte enbart finns på vägen hem. Utan kan ske innanför stängda dörrar. Det är inte en mindre våldtäkt eller kränkning för att det inte skedde enligt den stereotypa bilden.

Jag har ingen skyldighet att bjuda på min kropp för att någon ligger bredvid mig i sängen. Har jag inte visat på samtycke så är det ett nej. Det spelar ingen roll hur personen hamnade tätt intil. Vem vet, kanske var det inte ens mitt eget val?. Jag ska inte behöva förklara mig för det har ingenting med brottet som begåtts att göra. Det kan vara någon från krogen, det kan vara en vän, det kan vara en pojkvän. Spelar det verkligen någon roll?

Visste ni att det blev olagligt att våldta sin hustru i Sverige 1965? Innan dess var det fritt fram. Kvinnan hade ingenting att säga till om. Lika lite som kvinnorna idag när dom är medvetslösa, sovandes eller i ett annat tillstånd som gör det omöjligt för dom att agera.

Jag säger inte att dom som uppskattar när deras respektive tar initiativ när dom sover har fel. För om det är underförstått i er relation att det är något ni båda uppskattar – absolut.

Utan det jag säger är att kvinnor måste sluta bli ifrågasatta när tillfället väl kommer. Vi kan inte anta att det är samtycke enbart för att vi delar säng. Jag säger inte ja till att bli antastad bara för att jag sover.

 

Annons
Kommentera (2)

Leave a Reply

Se fler...
stats